Snart så
Snart vågar jag ringa, snart så.
En öl
Nej, inte ännu.
Eller hur?
Nu tar vi tag i det här. Hugger i ordentligt och får rätsida på saker och ting, eller hur?
Experiment
Det ska vi försöka ändra på, är det tänkt. Nu har jag nämligen köpt en snusdosa, det kanske låter konstigt men låt mig förklara tänket här - varje gång jag känner avsmak inför något ska jag lukta på denna dosa. På samma sätt ska jag tänka på något vidrigt så fort jag kommer i kontakt med doften av snus. Tanken med detta, om det fungerar, är att jag på en helt omedveten nivå automatiskt ska avstå från eventuellt "festsnusande" i framtiden.
Snus. Det är äckligt, och sådant håller man inte på med.
Dan
Igen... Inte okej.
Visste ni?
Jag väntar storbesök
Pappa kör taxi, och visst händer det inte alltför sällan att berättar att han kört någon kändis. Det kan väl vara lite häftigt sådär, småfolket får sitta i samma bil som höjdarna. Alldeles nyss ringde han och frågade om jag var vaken. "Självklart", svarade jag. "Bra", konsterade han och hälsade att han skulle komma hem med en lapp snart. Jag förstod approximativt ingenting av detta.
Och så kommer han in till slut med ett kvitto.
Det är en ganska så dragen Alex Schulman och en ännu mer slirig Mats Dicklén han har kört. Alex gratulerar mig till ett sjukt coolt namn. Är inte det sjukt coolt? Samma pirriga känsla i magen infinner sig som när jag träffade sångaren i i mitt favoritband.
Visst har det hänt att jag dragit upp en del av de galna påhitt som Alex och resten Schulmangruppen har för sig kring middagsbordet. Det är mest jag och min bror som skrattar åt detta. Det nämde farsgubben självklart. Roligt tyckte Alex, lät det som. Tydligen är han "som en gud" för mig. Lite av en överdrift, kanske. Men det är något speciellt med att läsa hans texter, han har ett flyt i sitt språk som är väldigt sällsynt. Han gör det jävligt bra, helt enkelt.
Det hela slutade med att han får adressen till MIN BLOGG. Nu skiter juntan knäck här inne. Det är precis som första gången jag ska bjuda hem en tjej. Som ett nervöst litet vrak går jag runt och städar och rättar små stavfel. Det måste se fint ut. Presentabelt.
Gör det?
Sömnbrist, eller något
Jag tar av mig kläderna och plockar fram en ren handduk som jag hänger upp snyggt och prydligt på en krok. Kalsongerna slänger jag i toaletten och sedan kliver jag in i duschen och börjar tvåla in mig. Plötsligt stannar jag upp - stänger av kranen, kliver ur duschen och går tillbaka till toaletten. "Va fan?", säger jag samtidigt som jag plockar ur de blöta kalsongerna och slänger dem i tvättkorgen, skakar på huvudet och hoppar in i duschen igen.
Va fan?
Hur den här helgen fördärvat min morgon
Men när jag står i hallen och gräver i fickorna märker jag att jeansen saknar plånbok. Min rock har jag glömt hos Meidi (Hennes blogg läser ni med fördel HÄR) och mina skor är fortfarande blöta. Ingenting tycks vara gångbart denna morgon.
Vi tar det punktvis:
1) Plånboken hittade jag liggandes på tork i köket.
2) Hur glömmer man sin rock, kanske ni undrar? Man hänger den på tork och går hem i en cerisefärgad (cerise alltså, inte rosa. CERISE.) overall istället.
3) Skorna ska vi inte ens tala om, än mindre lukta på. Fy fan.
Pedagogisk rättning på KTH

Vadan detta?
Kommer in i hissen och möts av det här synen. Den var där igår kväll också, jag förstår det inte.
Vem har lagt den där, och varför? Är det meningen att jag ska bli glad? Jag begriper inget alls. Kanske är det meningen att jag ska ta den med mig?
Ett klargörande:
Svingade lite i blindo där, överskattade det band och den förståelse jag trodde fanns mellan mig och min telefon. Nu får jag sota för det med ett inlägg jag inte kan redigera.
Nu ni
Jag visste att jag kände igen honom!
Den här mannen, som ser lite smått förskräckt ut när jag drar fram mobilen och frågar om jag får ta en bild, i precis samma stund som jag struntar i att invänta svar och blixten går av.
Under mitt första samtal med honom kommer vi av oklar anledning in på kampsport. Det visar sig att vi tränade tae kwon do tillsammans för två år sedan. Det är lite roligt, är det inte?
Jag har redan glömt vad han heter.
Dagens offer
Ibland SMS:ar jag någon i samma grupp. Ibland chansar jag lite, går in i fel sal och tvingas ursäkta mig ett par gånger innan jag hittar rätt. Det vore dock extremt dåligt för mitt personliga varumärke att SMS:a någon 08:10 och fråga någon vilken sal provet ska skrivas i. Det ser inte bra ut, helt enkelt.

I sådana lägen får man gå lite på feeling istället. Jag hittar någon i folkmassan jag tycker att jag känner igen, han ser dessutom ut att ha bråttom han också. Honom följer jag efter.

Som en mycket erfaren stalker sänker jag takten lite för hålla mig på osuspekt avstånd. Men inte så mycket att jag riskerar att tappa bort honom.
Röda linjen, 07:57
Nu sitter jag här igen, med en skillnad. Den akademiska kvarten. Det betyder att jag kan komma tio över åtta utan att någon kollar snett på mig. Jag blir inte utskälld, får inte sparken. Helt fantastiskt.
Jag behöver bara låta bli att tänka "Ja men jag börjar ju inte fören 8:15", för då vet jag att jag hade suttit här 8:14 istället. På samma äckliga tunnelbana som åker alldeles för långsamt och har på tok för många stationer kvar till Tekniska Högskolan.
Svaret på fråga 7 fick mig att ramla ur stolen
1. Vad skulle du säga om din pojkvän var otrogen mot dig?
Du har glömt dina mediciner.
2. Vad säger du alltid till din bästa kompis?
Full?
3. Vad är de första du säger när en kompis blir påkörd av en buss?
Du tar inte livet av dig eller något nu hoppas jag?
4. Vilket sms blev du mest berörd av?
Vet du vad gnupung blir baklänges?
5. Vad säger din mamma innan du går och lägger dig?
Jag behöver en platta öl till på fredag.
6. Vad skulle du skrika om du vann en miljon kronor?
Det har hänt något som inte fick hända.
7. Vilka ord skulle du säga till gud om du trodde på honom?
Jag förstår inte hur du kan tycka så illa om mig.
8. Vad vill du höra mest av allt?
Du får gärna smaka på dem, bitas också om du vill
9. Vad skulle du säga om du fick MVG i allt?
Ja, det är väl så.
10. Din romantiska replik?
Dessutom är ju inte torsdag världens undergång.
11. Vad skulle du säga om du blev bestulen?
Nice kryckor, wanna fuck?
Samtal mellan mig och bror, 03:30
Robert: Mmm... hmm? mhmm.
Jag: Tänker du komma ut från toaletten snart?
Robert: Hmm... mmhm...
Jag: Va?
Robert: Mmm... Ja!
Jag: Bra.
Robert: Va?
Min sombrero i solskenet
Jag undrar hur hon har haft det sen senast, fastän jag aldrig träffat henne förut.
Önskar att hon var min faster eller något, kanske en sådär lagom avlägsen släktning man bara träffar vid riktigt stora högtider. Jag vill slå mig ned bredvid henne. Fråga om råd. Lära mig.
För hon ser ut att vara en klippa, en klippa jag kan luta mig mot när det blåser. En klippa som har blott en oro här i världen; en oro för mig, och alla andra som lever vid hennes fötter.
Träpinnar och matrisoperationer
De kineser och diverse andra tjingtjongare som är riktigt insiktsfulla bemästrar karate för att inte behöva använda den. Det kan låta konstigt, men å andra sidan så äter de fortfarande med träpinnar. Det är också ganska konstigt.
Vi diskuterade detta (och mycket annat) en kort stund, som man gör när man pluggar utan vare sig motivation eller koncentration. Och kom fram till att om du kör fast på tentan så räck bara upp handen och säg: Jag kan karate, jag behöver inte invertera (A+B)
Matlagning
Ett tämligen misslyckat försök till matlagning, detta.
Måndag kväll
Nu sitter jag här och känner hur den håller på att ta över hela mitt väsen. Och det är bara måndag. Vill inte vara ensam men orkar inte rikigt prata med någon. Kan inte någon ringa på dörren?
Ps. Har fått för mig att en häst vore bra att ha, som en moppe fast med lite mer personlighet, liksom.

Mitt älskade knivsöder
Går ner till tunnelbanan, sätter mig på en bänk och iaktar omgivningen. Jag känner mig uttittad. Tåget kommer och jag hittar ett tomt hörn i vagnen, Östermalmstorg nästa. Vagnen fylls och känslan av ett dussin ögon som dömmer mig i tysthet infinner sig igen. Jag synar passagerarna en efter en och börjar inse vad det är som försigår.
Allt är lite annorlunda med dessa människor. Deras kragar är lite längre. Kostymerna sitter lite bättre. Skorna är lite blankare. Håret är några nyanser blondare. Och någon har med stor noggrannhet skurit hål i deras jeans på precis rätt ställen - det är tydligt.
En kille (under kategorin "brat") sitter och stoppar ner ena halvan av sin skjorta i byxorna, mycket metodiskt. Han lämnar den andra halvan ute, men inte så mycket att det skymmer hans bälte. Det ser slarvigt ut, casual. Man får intrycket att han inte riktigt bryr sig om hur han ser ut. Mitt äckel för denna ironi vet inga gränser.
Jag är på fel sida av den Röda Linjen. Tacka vettja Söderort.
Jag älskar fredagar
Men nu är det äntligen slut.
Alla går runt med systemetpåsar och med miner som skvallrar om att ikväll - då jävlar - ska de ska roligt. För det ska vi väl, eller hur?
200
Det ni.
Sveriges giftigaste drink
Säljes: KTH Campus Vallhallavägen
APK (Alkohol per krona): Hög
En rykande färsk drink med tydlig smak av äpplen och galla.

Ser ut såhär

Luktar såhär

Får dig att se ut såhär när du dricker den
Förgrymmade unge
Det är något som ligger och gnager, svårt att sätta fingret på vad det är. Vi kallar det för Emil. Jag skriker på honom, försöker få honom att gå sin väg. Ett fåfängt försök.
Han gömmer sig och jag låser in honom. Tror han är fast nu, att spelet är slut. Men liktförbannat sitter han där inne och gnager. Förgrymmade jävla skit-Emil.
Det gick ju sådär
Har tappat lugnet, kan man säga.
Känner ni?
Jag är lugn.
Nu ska jag försöka sova igen.
Är DU i riskzonen?

Smaltjock? Det låter inte bra det, inte särskilt bra alls. Att dömma av bilden så ser det ut som mannen lider av en tjockmage, kanske är låren oproportioneligt smala. Alla vet ju hur förjävligt det ser ut. Ni vet de där typerna man ser på gymmet ibland som ligger på bänkpressen och för ett jävla väsen varje gång stången ska lyftas. Sedan ställer dig sig upp, balanserar sina massiva överkroppar på ett par oroväckande smala ben.
"Det är jättebra att du tar 135 kg i bänk. Men bär inte för tunga kassar hem från mataffären, för då går benen av på dig", tänker jag och betraktar hans hönsliknande kroppsform.

Är ni med?
Att vara hemlös och vilsen
Ta in på hotell McDonalds, öppet dygnet runt. Där blir du inte dömd av någon.
Kårhuset, 12:23
Tobbe förklarar: Såhär många ekvationer har jag löst sedan jag började på KTH.
7-eleven, 08:05
Här står jag och köar för att betala 18 kronor för en kopp kaffe. Vilket egentligen är helt ofattbart.
Röda linjen, 07:43

Det sitter en herre i fin kostym och med alldeles för långa ben mittemot mig. Våra knän vidrör varandra. Det är inte okej.
Basattnivet.
Har ni?
När pusslet inte går ihop, när det inte är "Lysande Sickan!". När det liksom inte riktigt klaffar.
Har ni?
Varför fungerar jag på det här viset?
Så svårt.
När jag äntligen kommer fram till kassan sträcker jag fram mitt kort som jag givetvis utgår från att de tar. Men det förklarar han ångersfullt att de inte gör. "Vad är det för tungt kriminell verksamhet som inte tar kort?", tänker jag medan han beskriver vägen till närmsta bankomat. Så jag lämnar varorna på disken och försäkrar honom om att jag snart är tillbaka.
Två kvarter hoppar jag på mina kryckor innan jag kommer fram till den där bankomaten, det tar tid och det gör ont. Dessutom passerar åtminstone två andra affärer på vägen. Jag tar ut mina pengar och tänker att jag borde gå in i en av de närliggande affärerna istället, men jag kan inte. Jag känner att jag har lovat den gorillaliknande mannen borta i den första affären att jag skall komma tillbaka och betala mina varor som ligger på disken. Jag föreställer mig hur colan står framme tills den blir alldeles ljummen. Den förmodligen redan utgånga chokladkakan ligger där och blir om möjligt ännu mer osmaklig. Jag måste återvända, och det gör jag. Även om jag är trött och har ont.
Hade jag haft en psykolog hade jag tagit upp detta under nästa samtal. Och så hade han frågat: "Varför tror du att du gjorde så?", antecknat något i sitt lilla block och sökt ögonkontakt med mig.
Istället frågar jag er.