Inget kaffe, då dör vi..!
Kaffemaskinen läcker vatten, det är ett jävla liv här på kontoret. Alla överger sina sysslor och samlas i lunchrummet. Golvet är täckt av sjöblöta tidningar och det känns som när man var liten och hoppade omkring i små vattenpölar efter att det hade spöregnat en mulen sommardag.
Alla vill komma med idéer och lösningar. Sällan har man sett en sådan fart på gubbarna, de dricker kaffe på stort allvar ska ni veta.
Vi stänger av vattnet föreslår jag. "Så slipper vi fuktskador, eventuella elfel, men framförallt slipper vi att simma till kopieringsmaskinen", genast är jag bödeln i deras ögon. "Då får vi ju inget kaffe", utbrister någon i ren förskräckelse, en individ jag aldrig sett öppna munnen tidigare. "Nej, precis. Inget kaffe, då dör vi", invänder en annan.
"Vi letar reda på slangen som läcker och sätter en tejpbit över hålet", mumlar en man i församlingen och kliar sig i skägget. Genast börjar alla jubla och folk börjar high-fiva och ryggdunka den skäggige karl. Fem man griper tag i kaffemaskinen och vänder upp och ned på hela apparaten, någonting lossnar. "Hoppsan" säger de och skrattar, de har tappat fattningen fullständigt. Församlingen har nu förvandlats till en riktigt ondskefull lynchmob, kom emellan dem och deras kaffe enbart om du är redo att betala priset. Tydligen är allt tillåtet i krig och kärlek till sitt kaffe.
Fler och fler vallfärdar bort till lunchrummet, det har blivit lite utav en helig plats. Ett kaffedrickarens Mecca. Jag har precis ringt en service-tekniker som ska komma och fixa det där. Så vitt jag vet stor resten av kontoret fortfarande ute i lunchrummet och brainstormar. Själv ska jag ned till 7-eleven.
Alla vill komma med idéer och lösningar. Sällan har man sett en sådan fart på gubbarna, de dricker kaffe på stort allvar ska ni veta.
Vi stänger av vattnet föreslår jag. "Så slipper vi fuktskador, eventuella elfel, men framförallt slipper vi att simma till kopieringsmaskinen", genast är jag bödeln i deras ögon. "Då får vi ju inget kaffe", utbrister någon i ren förskräckelse, en individ jag aldrig sett öppna munnen tidigare. "Nej, precis. Inget kaffe, då dör vi", invänder en annan.
"Vi letar reda på slangen som läcker och sätter en tejpbit över hålet", mumlar en man i församlingen och kliar sig i skägget. Genast börjar alla jubla och folk börjar high-fiva och ryggdunka den skäggige karl. Fem man griper tag i kaffemaskinen och vänder upp och ned på hela apparaten, någonting lossnar. "Hoppsan" säger de och skrattar, de har tappat fattningen fullständigt. Församlingen har nu förvandlats till en riktigt ondskefull lynchmob, kom emellan dem och deras kaffe enbart om du är redo att betala priset. Tydligen är allt tillåtet i krig och kärlek till sitt kaffe.
Fler och fler vallfärdar bort till lunchrummet, det har blivit lite utav en helig plats. Ett kaffedrickarens Mecca. Jag har precis ringt en service-tekniker som ska komma och fixa det där. Så vitt jag vet stor resten av kontoret fortfarande ute i lunchrummet och brainstormar. Själv ska jag ned till 7-eleven.
Kommentarer
Trackback
