angleby

Det var en sån där fredag som aldrig har känts mer välkommen. Traditionsenligt följde jag och mitt trogna sällskap våra fötter emot krogen. Någon kommer på att pengar är bra att ha, i det fall de inte tar kort. "Vad är det för tungt kriminell verksamhet som inte tar kort?", säger jag frågandes och får ett "Kom nu!" till svar.

Vi hittar en bankomat och jag får mina pengar, "Tack" säger jag, vänder mig om och ser hur David står där och skrattar åt mig. "Man säger inte tack till en bankomat!" tillrättavisar han och fortsätter skratta.

Det får mig att tänka på den där reklamen som går på TV nu där det sitter en liten jänta i bankomaten och sträcker fram pengarna genom ett litet hål. Vore det inte väldigt roligt om någon faktiskt bodde i de där små lådorna på väggen? Jag skulle personligen anställa en liten asiat som satt i en låda utanför min dörr om denne kunde hålla mina pengar i säkert förvar.

"Tack", skulle jag artigt säga varje gång jag hämtar ut lite lunchpengar på morgonen innan jag piper iväg till jobbet.