Ni kan kalla mig Mr.Brightside
Ni kanske har märkt en trend i den här bloggen. Kanske framstår jag som en cynisk och bitter människa i mitt skrivande. Jag tänkte göra ett ärligt försök att väga upp för detta idag.
Faktum är att jag är lite av en världsmästare i att gilla läget. Är det något jag har lärt mig efter en lång rad motgångar är det att man gör sin egen lycka.
Alla har känt frustrationen av att vakna på morgonen och inte få det stora frukostpusslet att gå ihop. Du står där framför kylskåpet och letar efter föda med morgontrötta ögon. En burk saltgurka men ingen leverpastej. Där har vi ost och där har vi rödbetor. Jaha-jaha. På bänken bredvid hittar du ett paket flingor och sträcker dig efter det sista mjölkpaketet som visar sig vara tomt. Falska förhoppningar. Ännu en halvdan möjlighet till mat har grusats. "Vem fan har ställt in den här?" mumlar du irriterat samtidigt som paketet slungas iväg mot diskbänken.
Kanske sitter det redan någon vid frukostbordet och äter, du sneglar över axeln för lite inspiration. Ostsmörgåsar och ett glas oboy. I samma stund som du får svar på vem som tog sista mjölken och ställde in ett tomt paket i kylen - som för att jävlas med dig - märker du att det står ett tomt smörpaket på bordet. "Sorry..." kanske personen svarar, med käften full av ostsmörgås. "Men för fan" säger du och knyter handen så hårt om handtaget att hela kylskåpsdörren börjar skaka. Ibland är det svårt att gilla läget utan att fysiskt skada någon.
Men idag är jag på särskilt bra humor. Detta är ingen slump ska ni veta, planering och hårt arbete är vad som ligger bakom denna underbara onsdagsförmiddag. Igår såg jag till att inhandla allt som behövdes för att den här planen skulle gå i lås.
Jag införskaffar ett stort lager av smör, mjölk, juice. Ett brett upplägg av diverse pålägg och dubbla uppsättningar av bröd. Det var en riktig brakfest till frukost imorse. Jag fick upp 30 minuter tidigare enbart för att ha tid att förbereda allting. Jag skulle ha kunnat förse en hel by i Afrika med mat i en vecka.
Nu skiner solen och snart är det dags för en starkölslunch. Inget slår en starkölslunch.
Faktum är att jag är lite av en världsmästare i att gilla läget. Är det något jag har lärt mig efter en lång rad motgångar är det att man gör sin egen lycka.
Alla har känt frustrationen av att vakna på morgonen och inte få det stora frukostpusslet att gå ihop. Du står där framför kylskåpet och letar efter föda med morgontrötta ögon. En burk saltgurka men ingen leverpastej. Där har vi ost och där har vi rödbetor. Jaha-jaha. På bänken bredvid hittar du ett paket flingor och sträcker dig efter det sista mjölkpaketet som visar sig vara tomt. Falska förhoppningar. Ännu en halvdan möjlighet till mat har grusats. "Vem fan har ställt in den här?" mumlar du irriterat samtidigt som paketet slungas iväg mot diskbänken.
Kanske sitter det redan någon vid frukostbordet och äter, du sneglar över axeln för lite inspiration. Ostsmörgåsar och ett glas oboy. I samma stund som du får svar på vem som tog sista mjölken och ställde in ett tomt paket i kylen - som för att jävlas med dig - märker du att det står ett tomt smörpaket på bordet. "Sorry..." kanske personen svarar, med käften full av ostsmörgås. "Men för fan" säger du och knyter handen så hårt om handtaget att hela kylskåpsdörren börjar skaka. Ibland är det svårt att gilla läget utan att fysiskt skada någon.
Men idag är jag på särskilt bra humor. Detta är ingen slump ska ni veta, planering och hårt arbete är vad som ligger bakom denna underbara onsdagsförmiddag. Igår såg jag till att inhandla allt som behövdes för att den här planen skulle gå i lås.
Jag införskaffar ett stort lager av smör, mjölk, juice. Ett brett upplägg av diverse pålägg och dubbla uppsättningar av bröd. Det var en riktig brakfest till frukost imorse. Jag fick upp 30 minuter tidigare enbart för att ha tid att förbereda allting. Jag skulle ha kunnat förse en hel by i Afrika med mat i en vecka.
Nu skiner solen och snart är det dags för en starkölslunch. Inget slår en starkölslunch.
Kommentarer
Trackback
