angleby

Ni har alla råkat ut för det, det är oundvikligt. De vaktar ingångar, utgångar, gator och torg. De söker upp mig med sina sorgsna ögon och viftar lite med en tidning. Jag tar en punktse på vägen in och en metro på vägen ut för att göra alla till lags. Jag planerar min rutt med oändlig noggrannhet för att inte springa in i en punktse-kille även på vägen ut. Då blir det riktigt jobbigt. Jag kan ju inte gärna plocka på mig en tidning till.

Jag har nyligen löst även detta problem, nu för tiden tar jag för vana att vara beredd med både en metro och en punktse i handen. När den gula utdelaren har sett sitt byte och ögonkontakten är ett faktum håller jag upp min tidning, viftar lite lätt med den och mimar "Sorry". Sen går vidare med bestämda steg.

Jag ser att han förstår, han är inte besviken över att jag redan har en tidning. De jobbar tillsammans, de är ett lag. Det är inte individens insats som räknas, det är det gemensamma målet: Varje stockholmare ska bära på minst två tidningar i alla lägen - det gör jag. Och jag är fri från skuld.