angleby

Gick ut i köket för att göra något. Någonstans mellan kylskåpet och diskbänken började jag undra för mig själv vilken dag det är. Det är fortfarande oklart var den tanken kom ifrån, men jag stannade upp och funderade en stund. Så småningom spelade det ingen roll längre; jag hade glömt bort vad jag skulle göra i köket och alla tankar hunnit rinna ut i sanden.

Nu sitter jag här och samlar damm igen, min samling växer och jag hyser inget medlidande med mig själv. Vid det här laget har jag redan förlikat mig med nostalgin -- i ett försök att främja likgiltigheten och bana väg för apatin. Och så en alvedon på det.