angleby

Nytt prov på en ny avdelning, jag anmäler mig i receptionen och sköterskan ber mig sitta ned men försäkrar mig om att doktorn väntar på mig.

Det där har jag aldrig förstått. I väntrummet sitter jag. Bakom någon dörr längre ned i korridoren sitter doktorn och väntar på mig. Sådär sitter vi en stund, och väntar på varandra.

Kanske tänkte hon säga att han "väntar mig", inom en överskådlig framtid.

Istället förställer jag mig hur han sitter där, väldigt abstinent. Han har prover att göra, liv att rädda, men just nu kan han inte göra någonting. Han väntar på mig. Fram och tillbaka går han i det lilla provrummet, plötsligt stannar han upp. Han hör fotsteg i korridoren. Fotstegen fortsätter förbi rummet där han väntar. Han drar ett djupt andetag, lägger händerna på huvudet och andas ut med en suck. Sen fortsätter han att gå, fram och tillbaka, i väntan på mig.