angleby

Klockan är 17:55 och jag har precis blivit väckt av att det ringer på dörren. Linus har kommit att hämta sin mobiltelefon ur min "Lost and found" från den senaste av en lång rad bastufester.

Min dygnsrytm är precis lika förstörd som tidigare.

Jag knäppte på datorn och tog med mig en kaka från skrivbordet innan jag gick ut för att leta efter frukost. Ständigt dessa kakor, varför? Det är ett mirakel att jag inte väger mer än vad jag gör. Men ge mig ett år på denna kakdiet så är jag nog lika smällfet som en tullarbetare på Frihamnen.

Så jag stod där framför kylskåpet och funderade kring ingredienser till en omelette. Jag insåg på ett ganska tidigt stadium i mitt vinglande och velande att allt annat bleknar i jämförelse med denna kaka. "Nä. Vet ni vad?", sa jag samtidigt som kylskåpsdörren gick igen och jag lämnade köket.

Nu sitter jag här med mina kakor igen, utan omelette. Och det är, som vanligt, en ganska sorglig syn.