angleby

Jag vet inte om klockan snart är fyra på natten eller snart fyra på morgonen. Det går inte riktigt att sätta fingret på, det är något slags mellanting. Det är liksom lite halvljust ute fastän att solen inte alls syns till. Det är odefinierbart.

I övrigt har jag lyckats med en legendarisk dygnsrytms-vändning. Idag vaknade jag klockan sju, och när jag säger klockan sju menar jag klockan 19.00. Hur som helst ligger alla och sover just nu, det finns inte ens en halvintressant människa att prata med. Istället sitter jag och går igenom internet-favoriterna, men jag tar inte del av innehållet. Jag går in på en sajt, scrollar snabbt ned till botten och byter sajt. Jag ser men jag tar inte in.

Kanske är det för att det alltid tycks hända väldigt lite i världen efter högtider. Tiden verkar gå lite långsammare. Kanske är det för att alla bloggar jag läser är väldigt ouppdaterade. Folk ligger och sover och jag vet inte vad som har hänt i deras liv, varför bloggar de inte? Jag får en orolig känsla i magen, det är väldigt frustrerande. Känner mig nästan lite som en stalker. Vad gjorde Albin Olsson i måndags? Emil skulle ju förlova sig, hur gick det med det? Jag har ingen aning. Framförallt är det inget som har skrivit något om midsommar, en högtid jag är väldigt trött på egentligen. Det känns som en ursäkt. En ursäkt för alla som egentligen är lite för vuxna för att festa som vanligt folk att bli riktigt Jesus-kristus-fulla. Det är okej, liksom.

Jag känner hur jag börjar tappa tråden i det här inlägget, om det någonsin fanns någon. Let's wrap it up.

Sen kollade jag på min egen blogg, ett fantasilöst bakig-inlägg och ett litet experiment jag håller på med. Det är vad jag har åstadkommit på över en vecka. Kanske sitter det någon människa någonstans i Sverige och är lika frustrerad på mig. Men det är sant, jag har alltid varit lite av en hycklare, när det passar.