angleby

Att rullas iväg för provtagning mitt i maten.

Hon verkade lite trött, lilla Jenny. Inte riktigt på humör för min torra humor:

Jenny: De ska kolla med ditt hjärta med ultraljud nu.
Jag: Nu?
Jenny: Vi sparar mat till dig.
Jag: Okej, vart går jag?
Jenny: Jag kör dig dit i den här rullstolen. Eftersom att du är så lång blir det väldigt svårt för mig att ta emot dig om du ramlar.
Jag: Har ni lagt ut snubbeltråd?
(tystnad)
Jenny: Nej, det har hänt att patienter som legat i sängen i flera veckor har svimmat.
Jag: Jaha, okej då.

Och så åkte vi dit och konstaterade att jag har ett "vackert hjärta". Det måste ju vara lite positivt ändå. Väldigt surrealistiskt att ligga där och se sitt eget hjärta slå i realtid, måste jag säga.

När jag kom ut syntes inte Jenny till så jag passade på att gå hela den långa korridoren tillbaka till dagrummet. Vilken liten busråtta jag är.