angleby

Gårdagens goda gärning var att laga mat till hela familjen. Jag började med att tillreda en sås, vad denna sås skulle vara till hade jag ingen aning om. Jag blandade BBQ-sås, taco-krydda och soja. Det smakade salt. I med lite köttbuljong, mjölk och honung. "Honung. Du är ju sjuk i huvudet", tänker ni säkert. Men kolla bara på alla stora mästerkockar, de blandar salt, surt och sött i sina såser kors och tvärs. Har jag hört. Fortsättningsvis skvätte jag lime, några klickar craime fraiche och toppade med lite vitlökskrydda. Luktade himmelskt, typ.

Min bror, Robert. Tyckte att den blev så god att han slevade i sig varenda droppe han kom över. Vilket resulterade i att jag var tvungen att tillreda en ny sats till min matlåda. Denna blev inte alls lika god. Luktade ostbågar, typ.

Något som påminner mig om en av de gånger som Robert skulle göra omelette. Han hade tidigare fått smaka min legendariska 3-äggs-omelette och har sedan dess försökt återskapa den. Det är alltid lika roligt att se honom försöka, omelette efter omelette faller ihop till en gul sörja som smakar glasspinne, lite träigt sådär. Han säger inget. Men jag ser hur han dör lite inombords varje gång det händer.

En gång som utmärker sig är när han testade att krydda omeletten med lite allt möjligt. När den sedan ounvikligen föll sönder såg det både ut som - och smakade som ostbågar. Bara smakupplevelsen i sig var omtumlande. Helt otippat. Typ lika otippat som att springa in i Robert Aschberg på cirkus. Eller någon annan tillställning som går ut på att få folk att skratta och ha roligt. Om han ens är kapabel till det. Jag tror inte det. Titta på hans ansikte. Hans mörka ögon, den tomma blicken. Han har ingen själ, den har han sålt. Och håret också. Det var väl någon sorts tag-två-betala-för-en grej misstänker jag.

 

Jag tror i vilket fall att denna upptäckt, om man kan kalla det så. Lyfte hans humör något. Hade han misslyckats ännu en gång hade han säkerligen rasat inombords. Skrikit högt, gestikulerat som en upprörd italienare och slitit av sig håret. Sedan hade han väl satt sig i ett hörn på huk och mumlat obegripliga saker för sig själv. Alla hans misslyckade försök hade nu istället lett till något storslaget. Ostbågs-omelette. Finns snart i en affär nära dig.