angleby

Plötsligt skakar det till i fickan. Det är någon som ringer från ett dolt nummer. Jag måste svara på dessa samtal, jag väntar återbesökstid från min läkare. 

Han är lite speciell, Dr. Ola. Han gillar att vara oberäknerlig. Frågar man när han kan tänkas höra av sig nästa gång kliar han sig på hakan, lägger huvudet på sidan och så svarar han: "Ja du, Alexander. Det är väldigt svårt att säga", detta säger han med stor eftertänksamhet, och med ögon så fulla av visdom att man inte skulle våga drömma om att ifrågasätta svårigheten i att svara på denna fråga.

Hur han jobbar har jag inte riktigt heller förstått, ibland ringer han sent en lördagskväll. Det är lite märkligt. En gång ringde han när jag var på väg till jobbet, kvart i sju. "Sover du?", frågade han.

Men är det någonsin Ola som ringer nu för tiden? Nej, det är det inte. Och det är lika frustrerande varje gång.

Jag: Alex.
Ingrig: Ja hej, det är Ingrig.
Jag: Hej...?
Ingrid: Jag säljer toffel...
(tystnad)
Ingrid: Med korvbröd.
*klick*