angleby

Det är fredagsmorgon och jag är trött, men glad. Bara timmar kvar nu, sen försvinner jag in i dimman.

På väg till jobbet klev jag in på pressbyron för att köpa mig en kaffe och en daim. En stadig frukost är viktigt, säger de. Framför mig i kön står en kvinna med sin unge, hon har ingenting i händerna så jag tänker att hon bara ska ha en åkremsa eller något. Men så lämnar hon kön och plockar på sig en fralla och ett juicepaket. Ursäktar sig och återtar sin plats i ledet. Efter en liten stund lämnar hon kön igen, den här gången hämtar hon en Yoggi. Återigen sa hon ursäkta och klämde sig in i kön igen. En tredje gång lämnar hon sin plats och när hon kom tillbaka den här gången hade jag fått nog.

"Ursäkta", sa hon. "Nej, ursäkta mig", svarade jag och fortsatte: "Går du alltid direkt till kassan och börjar köa innan du plockat på dig några varor? Jävligt märkligt beteende. Hur skulle det se ut om alla gjorde så, tror du?" Hon blev rätt ställd av detta. Stirrade på mig en stund, fnös och tog sin unge i handen. "Kom Jonas", sa hon och vände hon sig om, sen gjorde hon inga fler turer. Helfestligt, tyckte jag. Och var så nöjd. Så förbannat nöjd.

Medan tjejen bakom disken blippade in mina prylarna tog jag fram plånboken, och i samma stund som jag öppnade den for något ut och landade på golvet, en kondom - som man har i plånkan när man är singelkille. Man är stand-by, är alltid redo. Det isade till i hela kroppen när jag såg den ligga där på golvet. Det är i sådana stunder man bara vill använda en livlina, typ frysa tiden och ringa en vän. Ha en lång diskussion om hur man lämpligast tar sig ur situationen. Kanske över en kopp kaffe.

Jag trampade på den lilla jäkeln, blixtsnabbt var min fot där och försökte sopa den här incidenten under mattan. Sneglade lite över axeln, bakom mig stod en ålderlig kvinna som förmodligen inte har legat med någon sedan kondomen uppfanns. Tror inte ens att hon märkte att jag stirrade på henne, jag blev lite lugnare. När jag fick växeln tappade jag några kronor med flit och röjde undan alla bevis. Trodde jag hade kommit undan med det, jag var pinsamheternas Houdini. Vilken kletig situation som helst kunde jag ta mig ur, trodde jag. Tills jag vände mig om i dörren och såg att tjejen i kassan stod viskade något i örat på sin kollega, sen fnissade de och kollade på mig.

Så förbannat pinsamt, detta. Så förbannat jävla pinsamt.