angleby

Jag har nyligen upptäckt en statistikfunktion som finns på den här sidan. Jag kan alltså se exakt hur många besökare den här sidan har från dag till dag. Igår var ni 19 stycken. Det är en ganska respektabel siffra med tanke på att jag inte direkt marknadsför den här bloggen.

Nitton. Fundera på den siffran lite. Det är ett helt fotbollslag, inkl. avbytare och en lagmaskot i stor lurvig kostym. Vi kan till och med slänga in en massör och en personlig sjukvårdare. Ett helt klassrum skulle vi kunna fylla. Jag skulle stå där i brun-grön kostym  av lite ett tygigt material med ett hemskt mönster och bara prata om mig själv. Ni skulle lyssna och jag skulle suga åt mig. Absorbera varenda droppe av ert milda intresse. Mitt ego skulle växa som en svamp.

Det är några stycken som jag vet kommer hit regelbundet. Men ni andra då, vilka är ni? Är du en gammal klasskamrat? En kollega?

Några av er verkar ha gjort det till en morgonrutin att surfa in på den här sidan. Jag ser framför mig hur ni sitter där med en halväten ostmacka på skrivbordet och en kaffekopp i handen och läser min blogg. Vi har en gemenskap nu - ni och jag. Känner ni det?