angleby

Varje muskel, varje led och varenda liten nerv i hela min kropp är fullt upptagna med att skicka signaler till min hjärna. Signaler som säger: "Vi mår dåligt. Är skadade, på riktigt. Det är synd om oss, märker du inte det? GÖR NÅGOT!"

Vad fan vill de att jag ska göra? Jag sitter ju blixtstilla, jag gör mitt bästa för att inte dra för djupa andetag. Då sticker det till i vänsteraxeln så att jag måste grimasera och ha mig. Jag nästan kippar efter andan, som en förbannad jävla fisk på land. 

Ingen bra morgon, detta.