angleby

Du vet när man har en plan som är så förbannat väl genomtänkt att den inte kan misslyckas? Du sitter där till synes helt oskyldig men jag låter mig inte luras. I ditt lilla huvud smider du planer så elaksinnade att hade du varit skurken i en budget-rulle hade du brutit ut i ett ondskefullt skratt av typen "Mouahaha...!"

Sen skrider du till verket och allt går som på räls, likt ett tåg med helvetet och Satan som slutdestination nås varje station med skrämmande punktlighet. Men sedan börjar planen formas om, väldigt subtilt till en början. Kanske börjar du ifrågasätta dina motiv. En ny röst i ditt huvudet har fått luft. En röst som elegant och välartikulerat talar om främmande saker - som förnuft och moral. Snart känner du inte igen dig själv, du vet inte vart du är eller vart du är på väg. Allt du vet är att det är fel.

Vad gör du då? Det är en förbannat bra fråga, men jag har svaret. Du häller öl i hennes hår. Det är precis vad du gör. Du slår om, drar i bromsen så tvärt att tåget spårar ur strax innan den stora "Ingen återvändo"-skylten har passerats.

Med ett rent samvete lämnar du alltihopa bakom dig och vandrar längsmed spåret tillbaka. Där på marken, bland spillrorna, hittar du vad du har sökt så länge att du nästan glömt hur det känns att inte behöva leta; en röd liten tråd som nästan glöder i mörkret. Du följer den med trevande steg, bort från den väg du kom - bort från allt det där.