angleby

Där stod jag och väntade, efter en lång stund hörde jag hur någon spolade där inne och började tvätta händerna. Sen kom hon ut och blev mycket chockad av att någon stod där utanför. "Du får ursäkta mig", sa hon och kurade ihop sig, gjorde sig liten. Så liten att hon inte syntes blev hon. Sen pinade hon iväg. Jag bedömde risken att någon skulle trampa på henne i korridoren av misstag som överhängande.

Jag lider lite med henne, inte för att hon hamnade i en så obekväm situation - utan därför att hon finner sagda situation så obekväm. Det är ingen hemlighet vad som försigår där inne. Allt kan inte dofta rosor och vara så vackert att man formligen skuttar av glädje hela tiden. Kliver man in på toaletten vet man precis vad man ger sig in på.