angleby

Det är barnsligt lätt att se på oss killar om vi är singel eller inte. Vi får en lite speciell gångstil, en viss chargång. Raka ryggar och näsan upp i vädret. Lite nonchalant sådär. Axlar och höfter rör sig i någon slags gungande fas, fötterna är vinklade utåt och nästan släpar lite efter resten av kroppen. Vi glider.

Speciellt lätt blir det om det finns en attraktiv tjej i närheten. Han tar en snabb titt runt torget, gatan eller tågstationen som i det här fallet - sen fastnar hans blick på någon, bara en kort sekund. Innan hon märker att han stirrar på hennes praktfulla klyfta.

Hade det varit en tecknad film hade han stannat upp och ylat, kanske slitit sönder tröjan och bankat med knytna nävar på bröstet litegrand. Sedan hade ögonen åkt ut typ en decimeter, eller så. Han hade flaxat upp en bra bit över marken med vilda öronrörelser och busvisslat. Sen hade han fortsatt, med dreggel på kläderna och kortsluten hjärna.

Vi reducerar er till vandrande könsorgan på rutin, ska ni veta. Det hör till vardagen och är som en sport för oss. Känner ni er kränkta eller smickrade? Inte för att vi bryr oss.