angleby

En sak som jag aldrig har lyckats genomföra på ett smidigt sätt är att ta emot en komplimang. Jag har provat "det var så lite" och "var så god" och allt det där men jag låter bara dryg när jag säger det. Det brukar folk säga till mig, "Måste du vara så jävla dryg hela tiden?", säger de.

Idag var vaktmästaren borta och jag erbjöd mig att gå ner till lastkajen och konka upp lite prylar.

"Tack, Alex. Du är en klippa", säger min kollega. Jag kollar på henne men säger ingenting. Hon kollar på mig och jag kollar på henne - dödstyst blev det. Till slut nickar jag och sätter mig. 

Efter två minuters fortsatt tystnad säger jag:  "Jag gör vad jag kan". "Så länge kan du ju inte vänta, vad fan gjorde du det för? Misanpassade jävla idiot.", tänker jag att hon borde ha svarat - men det gjorde hon inte, konstigt nog. 

"Va?", säger hon istället och ser ut som ett frågetecken där hon sitter i stolen. "Nä, det var inget. Jag ska gå och hämta lite kaffe. Ska du ha något?"