Någon borde spotta i SLs stora metaforiska kaffekopp
Jag åker tunnelbana hem från Fridhemsplan. Byter i T-centralen och fortsätter vidare mot Fruängen. Tre stationer ifrån min slutgiltiga destination stannar tåget. "Avstigning för samtliga traffikanter, tåget går bara till Telefonplan", säger den den lilla gubben som kör tåget. Nedslående, jag känner hur luften går ur ett hundratal människor i samma ögonblick. Dystert och kusligt på samma gång.
Har ni märkt det förresten? Att alla som kör tunnelbana är jättekorta. Nästan dvärglika är de. Jag känner mig som en jätte när jag går där bredvid dem. På riktigt, jag gör det. Typ sex meter lång eller något. Det är lite roligt.
SL påstår att det ska gå ersättningsbussar den sista sträckan. "Fy fan vad omständigt, men okej", tänker jag och går med mina jättekliv mot busstorget tillsammans med alla andra irriterade människor.
Idag blev jag lovad två saker:
1) Regn. Det sa de på TV4.
2) Ersättningsbussar. Det utlovade den dvärglika mannen utan hår.
Bara ett av dessa löften blev uppfyllt. Det är inte direkt så att jag tänker tacka TV4 för regnet, men SL kan glömma julkortet i år.
Runt omkring mig står blöta små människor och pustar och frustar. Fryser gör de. De flesta måste ha missat väderprognosen imorse. "Nybörjarmisstag", tänker jag samtidigt som jag spänner upp mitt paraply och bestämmer mig för att gå de sista 4 kilometerna hem.
På vägen gick jag förbi gymmet. Kanske var det meningen? Här håller jag på att ladda inför en jättesatsning att ändra på mina vanor och min tillvaro. Då vrider och anpassar sig universum sig till detta genom att försena typ 300 människor. Gött mos, som vi hade sagt om detta var Göteborg.
Det där med karma fascinerar mig för övrigt. Jag gillar det konceptet. Tänk om det bara var ett faktum att det var så universum fungerade. Vore inte det jävligt brilliant? "Fan jag tror jag skiter i att dricksa servitrisen idag. Blir jobbigt att finansiera mitt vänsterprasslande annars", tänker killen vid bordet bredvid dig på restaurangen.
Själv ger du riktigt generöst med dricks. Typ 25%, även fast du egentligen inte har råd med det. Men såg du hur snygg hon var? Den där snåla jäveln vid bordet bredvid dig tappar senare en hundralapp vid bankomaten som du hittar. Jaha-jaha, det var som fan. Där fick du tillbaka dricksen du gav och har till och med råd med en blomma till frugan. Och detta är din väg ut från ett fängelse av disk, tjat och ett gåtfullt suckande som du aldrig kommer att lista ut orsaken bakom. Att fråga är i alla fall ingen idé, det har du provat många gånger förr. Bäst verkar vara att låtsas som ingenting. "Jag vet att du är arg men det är helt enkelt inte värt det", typ.
Vår snåla lilla man upptäcker att han tappat sin hundring när han satt sig på ett café, då svär han åt den stackars tjejen bakom kassan. "Ge mig en cappuchino din obildade skata. Jag inser att det är begåvningsreserven jag har att göra med men någon måtta får det väl lov att vara. Och rappa på lite, va?" Han får sig en skummande kopp. Men det är inte cappuchino han dricker.
Karma är en schysst grej, det tycker jag vi inför. Funderingar kring det?
Passade i alla fall på att förnya mitt utgångna gymkort och gick in och biffade lite, som man säger. En typiskt sund handling, den tycker jag räknas. Det får bli dagens det. Efter gympasset köpte jag - trots alla dessa Gainomax reklamer - ett par bananer. Jag gillar bananer, jag får väl vara en jävla apa då. Lite vitlökschilli köpte jag också, det är gott. Men kanske inte just till banan.
Har ni märkt det förresten? Att alla som kör tunnelbana är jättekorta. Nästan dvärglika är de. Jag känner mig som en jätte när jag går där bredvid dem. På riktigt, jag gör det. Typ sex meter lång eller något. Det är lite roligt.
SL påstår att det ska gå ersättningsbussar den sista sträckan. "Fy fan vad omständigt, men okej", tänker jag och går med mina jättekliv mot busstorget tillsammans med alla andra irriterade människor.
Idag blev jag lovad två saker:
1) Regn. Det sa de på TV4.
2) Ersättningsbussar. Det utlovade den dvärglika mannen utan hår.
Bara ett av dessa löften blev uppfyllt. Det är inte direkt så att jag tänker tacka TV4 för regnet, men SL kan glömma julkortet i år.
Runt omkring mig står blöta små människor och pustar och frustar. Fryser gör de. De flesta måste ha missat väderprognosen imorse. "Nybörjarmisstag", tänker jag samtidigt som jag spänner upp mitt paraply och bestämmer mig för att gå de sista 4 kilometerna hem.
På vägen gick jag förbi gymmet. Kanske var det meningen? Här håller jag på att ladda inför en jättesatsning att ändra på mina vanor och min tillvaro. Då vrider och anpassar sig universum sig till detta genom att försena typ 300 människor. Gött mos, som vi hade sagt om detta var Göteborg.
Det där med karma fascinerar mig för övrigt. Jag gillar det konceptet. Tänk om det bara var ett faktum att det var så universum fungerade. Vore inte det jävligt brilliant? "Fan jag tror jag skiter i att dricksa servitrisen idag. Blir jobbigt att finansiera mitt vänsterprasslande annars", tänker killen vid bordet bredvid dig på restaurangen.
Själv ger du riktigt generöst med dricks. Typ 25%, även fast du egentligen inte har råd med det. Men såg du hur snygg hon var? Den där snåla jäveln vid bordet bredvid dig tappar senare en hundralapp vid bankomaten som du hittar. Jaha-jaha, det var som fan. Där fick du tillbaka dricksen du gav och har till och med råd med en blomma till frugan. Och detta är din väg ut från ett fängelse av disk, tjat och ett gåtfullt suckande som du aldrig kommer att lista ut orsaken bakom. Att fråga är i alla fall ingen idé, det har du provat många gånger förr. Bäst verkar vara att låtsas som ingenting. "Jag vet att du är arg men det är helt enkelt inte värt det", typ.
Vår snåla lilla man upptäcker att han tappat sin hundring när han satt sig på ett café, då svär han åt den stackars tjejen bakom kassan. "Ge mig en cappuchino din obildade skata. Jag inser att det är begåvningsreserven jag har att göra med men någon måtta får det väl lov att vara. Och rappa på lite, va?" Han får sig en skummande kopp. Men det är inte cappuchino han dricker.
Karma är en schysst grej, det tycker jag vi inför. Funderingar kring det?
Passade i alla fall på att förnya mitt utgångna gymkort och gick in och biffade lite, som man säger. En typiskt sund handling, den tycker jag räknas. Det får bli dagens det. Efter gympasset köpte jag - trots alla dessa Gainomax reklamer - ett par bananer. Jag gillar bananer, jag får väl vara en jävla apa då. Lite vitlökschilli köpte jag också, det är gott. Men kanske inte just till banan.
Kommentarer
Trackback
