angleby

Jag och Oskar hade planerat en avslappnad kväll med ett par öl och en bra hockeymatch. Det skulle vi inte få. Kvinnofolket i bild är djupt försjunkna i en diskution om hår. De pratar tjocklek, lockar, volym, olika uppsättningar och massa annat trams som ärligt talat intresserar mig lika mycket som Kenzas senaste "outfit" eller hur Blondinbellas myskväll med pojkvännen slutade i tårar.

Det är ett kontinuerligt brus som sänds mellan dessa två munnar. Detta brus stör ut allt annat i rummet. Kommentatorernas röster drunknar bort i ett öronbedövande sprakande och bilden är ett enda jävla myrkrig. Kvinnor vet inte hur man uppskattar bra underhållning.

Senare under kvällen kom Paula.

Paula: Hej, vad gör ni?
Jag: Kollar på matchen, kom in.
Paula: Tack, vilken match?
Jag: Hockeyn, så klart.
Paula: Vilka spelar?
Jag: (kort tystnad) Sverige.
Paula: Jaha. Tycker inte att det är så spännande.

Sen dröjde det inte länge innan hon också började diskutera och komma med synpunkter kring Evelines nylockade hår.




Ryssland har i alla fall precis blivit världsmästare för första gången på 15 år. Riktigt roligt om du frågar mig, har aldrig gillat de där hobby-amerikanerna. Ska bli intressant att följa hur många meter de svenska domarna tar sig utanför arenan innan en sudden death (läs: plötslig död) inträffar. Jag förmodar att de transporteras med poliseskort mot flygplatsen i skrivandets stund.

Har ni tänkt på hur mycket bättre hockey är än fotboll förresten? Fotbollsspelare är så fruktansvärt ömtåliga. De är som mycket små barn som springer omkring och leker. Så fort de krockar med varandra går något sönder sönder och alla blir ledna och börjar gråta - sen måste domaren komma och blåsa.