Dötid

Sitter och stirrar ut genom fönstret. Då och då passerar det någon. En mycket gammal tant ute på en morgonpromenad, men hon går så långsamt att det mycket väl kan ha börjat som en kvällspromenad.

Lite senare kommer det en liten unge fladdrandes ned för backen. Klockan är fem i åtta och han har jättebråttom. Han manuvrerar mellan träd och stenar och försöker att inte halka på löven, ser farligt ut det där. Önskar att han skulle trilla och slå sig, bara lite grand. Sådan är jag, antar jag.

Sedan en man med en barnvagn. Kanske är han ensamstående. Plötsligt flyger något ut ur barnvagnen, ser ut som en vante. Det blåser till och vanten dras med i vinden. Han släpper taget om vagnen utan att låsa för att springa efter vanten, den börjar rulla. Ser kämpigt ut det där. Jag undrar vart han är på väg.

Vart är jag på väg?

Kommentarer
Postat av: kriller

poesi

2008-11-16 @ 02:59:08

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0