angleby

Idag är jag sjuk. Visserligen inte lika fullt ut kalassjuk som jag var igår. Då sov jag utan problem bort ett helt dygn och vaknade med ett akut behov av mer sömn. Och så fick det bli, jag sov lite till. Nu var det nästan 36 timmar sedan jag först gick och la mig. Sedan dess har jag smällt i mig en halv pizza.

Känner mig inte så jättesjuk egentligen, mer som att jag har fått en fotboll tåpajad rakt i bakhuvudet upprepade gånger. Lite lagom huvudvärk sådär och sedan är det som att en dimma har lagt sig över alltsammans. Överlag är det ett ganska existientiellt stuk på den här sjukdomen. Känner att jag lite när som helst kan börja tala i tungor, kanske få någon uppenbarelse eller så.

Speciellt roligt, om man kan kalla det så, är det när jag ska somna, jag börjar liksom drömma innan jag faktiskt har somnat in ordentligt. Min hjärna går händelserna i förväg och börjar spela upp något bisarrt, tills jag inser att jag aldrig skulle stå och plocka äpplen bara kalsonger i novemberregnet. Då vaknar jag med en känsla av att hjärnan säger "My bad, somna om du. Det ska inte hända igen", men det gör det ju såklart.