angleby

Minns när jag fortfarande jobbade, då hände det att tiden rann iväg för mig på morgnarna. Trots mina bästa försök fann jag ibland mig själv sittandes på tunnelbanan typ en minut i åtta fast jag borde ha varit någon helt annanstans. På något företag i Spånga eller så. Då kom ångesten krypande, "Helvete! Vad ska chefen säga? Det var mig ett satans jävla skittåg att åka långsamt". Och så brukade tankarna gå medan ångesten bredde ut sig över hela min person.

Nu sitter jag här igen, med en skillnad. Den akademiska kvarten. Det betyder att jag kan komma tio över åtta utan att någon kollar snett på mig. Jag blir inte utskälld, får inte sparken. Helt fantastiskt.

Jag behöver bara låta bli att tänka "Ja men jag börjar ju inte fören 8:15", för då vet jag att jag hade suttit här 8:14 istället. På samma äckliga tunnelbana som åker alldeles för långsamt och har på tok för många stationer kvar till Tekniska Högskolan.